by: Walt Whitman (1819-1892)

• ASSING stranger! you do not know how longingly I look upon you,

  You must be he I was seeking, or she I was seeking, (it comes to me as of a dream,)

  I have somewhere surely lived a life of joy with you,

  All is recall'd as we flit by each other, fluid, affectionate, chaste, matured,

  You grew up with me, were a boy with me or a girl with me,

  I ate with you and slept with you, your body has become not yours only nor left my body mine only,

  You give me the pleasure of your eyes, face, flesh, as we pass, you take of my beard, breast, hands, in return,

  I am not to speak to you, I am to think of you when I sit alone or wake at night alone,

  I am to wait, I do not doubt I am to meet you again,

  I am to see to it that I do not lose you.

Jag har träffat människor som jag först trodde inte var min ”typ”. För att det sedan ska visa att det var precis tvärtom. Aldrig något tidigare år har jag skapat så många givande relationer, med dessa människor som jag trodde jag inte skulle överrensstämma med. Så jag får väl lov att använda klyschan ”jag har lärt mig mycket om mig själv” och verkligen vidgat mina horisonter. Och dem goda relationerna som jag redan hade har för första gången fördjupats och nått en annan nivå. Vet inte ens hur det hände? Antar att det är vad man brukar kalla livsfaser. Men som bekant för att något nytt ska in behöver något gammalt åka ut.

Och mitt liv är väl inget undantag vad det gäller universums lagar.

Jo kungahus har störtats. Gråtande damer har stängt sina portar och ädla riddare ridit bort i horisonten för att aldrig mer synas till. Kärleksbrev har också varit inblandade, eller ehum…kanske hatbrev snarare, eller väl låt oss säga en blandning av dem båda. Det har varit ett mycket händelserikt år utan att något speciellt egentligen har hänt. Förutom separationen då. Bubbel på ytan…ett helt krig därunder.

Jag har funnit en tröstande axel där jag minst trodde finna den, och så visa ord att jag bara började gråta ännu mera. Året visdom är definitivt: När man gör det oväntade händer det oväntade. Så sant har det visat sig.

Slutsats: Mitt livs mest lärorika år hittils

 

 

Tog en morgonpromenad för att fånga några d-vitaminer. Passerade Lidl och tänkte why not ?  Plogade mig fram i snön till den gult lysande fläcken med blå text. Bönor och linser fanns inte i deras sortiment (?)

Men hittade en stor basilika för endast 10 pix ! Nöjd över kapet söker jag mig mot utgången och noterar en skylt i taket med en vacker leende kvinna vid ett skrivbord med headset. ”Lidl Hotline. Står det över kvinnan. Jag vet inte vad ”hotline” betyder i Tyskland men här i Sverige är det inget man direkt ascocierar med LIDL. Vilka ärenden som kunde avhandlas på hotline framgick inte av skylten. Bara ett telefonnummer.  Jag vet inte heller vad  modelkvinnor med 3 blonda barn skrattande i kundvagnen, som fanns på diverse reklamskyltar därinne betyder. Visst har man hört att den milt leende vackra husmodern lever kvar i vissa dunkla delar av Tyskland dit solens strålar ännu inte nått…men ändå liksom ? Jag har bara en känsla av att varken Emma Sjöberg eller Marcus Schenkenberg handlar på LIDL, men jag kanske har fel.  ICA reklamen har trots sin humoristiska framtoning viss verklighets förankring i hur konceptet presenteras. Men jag förmodar att med den rysligt fula LIDL logon var dem tvungna att kompensera med några snygga människor. Intressant det här med marknadsföring och hur den måste anpassas efter olika kulturer. Jag lämnade Lidl förbryllad men nöjd med min affär.

Idag sa någon "coach" (såklart vem annars) i metro att man kan undvika att nedslås av konjunkturen ifall man hela tiden håller sig i rörelse. Exakt vilken rörelse hon menade specificierade hon inte. Ok jag är inte dum i huvet, säkert menar hon både fysiskt och psykisk aktivitet, typ hålla hjärnan och "idécentrat" igång när världen omkring sviker på olika sätt. Är det en del av att vara "coach" att aldrig kunna ge en rak...order !...på hur fasiken man fixar livet då ! Är deras uppgift att endast trassla till sina klienters hjärnor ännu mer så att dom kan dra ut på tiden och tjäna ännu mer pengar. Ja, jag tror alltid det värsta om folk. Speciellt folk i tidningar. Men jag skulle nog hellre anlita en arméofficer eller något i den stilen för att få ordning på mig själv. Men än så länge har jag klarat mig bra själv och ska nog fortsätta med det :) Dessutom tycker jag att jag är väldigt bra på att hålla mig i rörelse. Herregud jag kan inte ens genomlida en hel middag utan att ta pauser. Brukar faktiskt diska och äta middag om vartannat. Delvis för att det är så himla tråkigt att äta ensam. Godnatt

Också från filmen "VCB". Exakt här har jag faktiskt varit :) En grådisig tidig vårdag i Mars. På toppen av Barcelonas högsta berg, ett nöjesfält med utsikt över hela Barcelona, och kanske till och med längre...

Ingen kan spela neurotisk bättre än Penelope.
Bild från "Vicky Chrisina Bareclona" av Woody Allen.

Det där gick ju inte så bra. Måste ta reda på hur man aktiverar länken

http://www.youtube.com/watch?v=39PuFOTjtk8

Länken till Trailern- Vicky Christina Barcelona

Woody Allen är bäst på att få fram riktigt bra karaktärer. Såg igår Vicky Christina Barcelona för andra gången. Otroligt bra film. Han kan verkligen konsten att skapa starka karaktärer. Är det därför man känner igen sig lite i alla hans karaktärer?

Känner igen mig i Christina när jag var sådär 22 år och var i Frankrike och Brasilien, och väl drevs av någon sorts nyfikenhet, har jag alltid gjort, men då var den väl på sin peak så att säga. Dödslängtan skulle vissa kanske kalla den, men det måste verkligen vara långt undermedvetet för jag vill verkligen inte dö. Kul var det i alla fall och jag  utvecklade definitivt min personlighet, och lärde mig många nyttiga saker.

Jag är ganska skeptiskt mot horoskop på nätet, men slösurfade lite och hittade en sajt med riktigt bra horoskop. Monica Hortell ganska känd astrolog som skriver horoskop på sajten Maria Nova. Läste 2008 års horoskop, och tyckte att det stämde väldigt bra in på året som gått. Det allra sista var nästan lite spökligt. Något i stil med: Du träffar som vanligt dem mest omöjliga typerna, och ditt kärleksliv kommer att kommer att diskuteras flitigt i vänskapskretsen. Hmm..jag vet inte. Är detta bra eller dåligt. På ett sätt är det ju skönt att veta att jag är en helt vanlig ”tvilling” men å andra sidan känns det lite för definitivt för att kännas som en lättnad. Ok detta är alltså mitt öde.

Min bästa vän är också tvilling och efter hennes historia om den komplicerade Fransmannen hon mött på sin lilla studie ort i Holland året som passerat så kanske det är något med tvillingar och komplicerade komplexa människor.

Jag tror att det måste ha något med att göra våra hjärnor söker utmaningar på något sätt. Synd bara att man inte kunde vända detta till att bli bra på matematik eller något sådant mer lukrativt i slutändan…istället

Hursomhelst för att återvända dit jag började. Just grejen med Woody Allen är ju att man kan se en bit av sig själv i alla hans karaktärer. Maria Elena och Juan Antonio är ju en kopia av mig och Xet i sin relation. Men jag fick mig i alla fall en tankeställare under filmen och lovade mig själv att jag aldrig ska gå så långt som Elena och rusa in med en pistol. Väl resten får ni se själva…

Vet inte om det är helt friskt att sopsortera 23.30. Men lever man i ett singelhushåll så gör man bäst man vill. Såg ju dock inte vart jag skulle lägga vad pga snön och isen på skylten, som inte ens gick att skrapa bort. Så vi får hoppas att jag träffade rätt hål :)

 

 

När snön kom i December så fick jag inspiration till en liten Dikt

Snöflingan

 

Lilla fina snöflinga, må du glittra och glimma på alla dem jag håller kär,

vart dem än i världen är.

Vackert är kort, så snabbt virvlar du bort. Så mycket att göra…

 

Lilla fina flinga

Vem glimrar du för?

Är det någon som du håller kär?

 

Så många som inget skimmer har.

Är det för dem du glittrar så klart?

 

Lilla flinga skynda dig!

Någon väntar på dig!

 

Lilla flinga.

Vad ger dig kraften att glimra så?

Är det någon du tänker på?

 

Vem ger dig kraften att glimra när mörkret dig omsluter så hårt?

 

Skynda skynda!

Hur ska du hinna lilla snöflinga?

Julen är kort!

Så många att glimra för!

 

Säg mig bara innan du med vinden far

När ses vi igen lilla flinga?

Bor man i en hörnlägenhet så får man vara uppfinningsrik när det gäller att värma sig själv. Eftersom mitt blod verkar stå helt stilla så måste jag dusha varmt varje kvart, och nu har jag dessutom byggt mig min egen kyrka med hjälp av typ 100 värmeljus. Det finns inga dragiga fönster som inte lite uppfinningsrikedom rår på. Om jag inte skriver något imorrn så har jag somnat med boken och brunnit upp, för brandalarmet har jag inte hunnit få upp ännu.

Har nu kommit på ett sätt att få i mig den förfärliga färskrivna ingefäran. Om man gör te av det så smakar det faktiskt exakt som ”kung Markatta IngefärsTe” på hälsokosten som är svindyrt.  Alltså man river ner det i kokhett vatten bara, så löses det upp mer och blir inte lika kompakt. Eller så blandar man bara ned det i vanligt Te, typ kryddigt Roobois passar perfekt. Då blir också Ingefäran mer uppblandad. Om man bara tar lite Ingefära så smakar det till och med gott. Och lite socker. Men jag måste ju häva i mig en hel sked tydligen, för att få effekt sägs det. För att hela min trasiga fot alltså. Fantastisk liten rot den där.

 

 

Sådärja ! Nu har jag köpt en ny fin nätverkskabel. Röd ! Det var superrea på just dem röda kablarna. Säljaren på klas Ohlsson sa att ingen vill ha dom röda kablarna därför hade dom satt ner priset. Men för mig var det kärlek vid första ögonkastet. Fast nu när jag har den här ser den faktiskt lite rolig ut :/ Hursomhelst ! Jag är glad över att vara back in cyberspace igen !

Mamma sa en rolig sak. På julafton gav jag henne en bukett med orangea tulipaner. Kanske inte den typiska julblomman men dom tilltalade mig hos floristen :) Har alltid gillat tulipaner mycket. Det är något glatt med dom som jag gillar.
På juldagen pratade jag med Mamma i telefonen och då sa hon att tulipanerna påminde henne om mig, för dem spretade åt alla håll och gick inte att få någon ordning på i vasen hur hon än fixade och trixade.
Ja, det hon syftade på var att jag för henne är lite av en bångstyrig person, håller alltid på med massa saker samtidigt, och ordning är kanske inte min starkaste egenskap :) Och ja, jag har väl alltid gått min egen väg lite. Men slutligen sa hon att dom var otroligt vackra och att den orangea färgen verkligen gladde henne :))